jag saknar våra älskade, fina katter så jag vet inte vad just nu. det gick bra i början. det var så mycket annat så jag hann inte känna efter och tänka så mycket. och eftersom vi dessutom bor på ett ställe som dom aldrig har varit en del av så märks det inte lika tydligt att dom inte är här med oss. det finns ingenting här som är förknippat med dom som det hade funnits om vi bott kvar i hudik.

nu när våra liv har blivit vardag igen så har jag tid att känna och tänka. den sista veckan har jag tänkt mycket på dom. jag saknar allt som har med dom att göra. det känns inte ens som en tröst att jag är mycket mindre allergisk utan dom. jag kan snora och klia mig i ögonen hur mycket som helst bara jag får vara med dom finaste katterna som finns.

vi vet iallafall att dom har det hur bra som helst i sitt nya hem. dom är precis som dom alltid har varit. smilla är blyg och försiktig, går helst ut på kvällarna och kommer gärna in och gosar när det är läggdags. stella är tuff, busig och gosig som få. hon sover fortfarande i handfatet och dricker gärna ur kranen om nån slår på. jag vill åka och hälsa på dom nu!


<3<3<3<3<3<3<3