Måste få gnälla av mig nånstans där folk kan välja om de vill höra (läsa) gnället eller inte!

Den ska in på torsdag och vi är väl entligen klara, bara massa småputs kvar, men faan jag är inte alls nöjd. Nånting hände och det blev inte alls som vi tänks oss. Det känns skit rent ut sagt. Men det är inge idé att gråta över det nu. Det är som det är och det är bara att hoppas på att det blir godkänt så att vi kan få vår examen, lämna det här bakom oss och starta ett nytt kapiltel i våra liv!

Varför blir man alltid sjuk när man inte har tid? Och så fick jag värsta utspridda sjukdomen också. Först halsont nåra dagar, sen hosta ett par dagar och nu feber och snuva. Jag kan ju tycka att det är bättre att ta allt på en gång och sen vara frisk. Jag har inte tid med det här nu. Uppsatsen ska in på torsdag och efter handledningen idag (äntligen!) så kom vi fram till att vi måste tänka om lite. Men det ska gå! Vi har inga val för idag medelade vi att vi kommer att bli klara på utsatt tid och delta på opponeringen. Men det där A:et har jag vinkat hejdå till iallafall. Jag får leva på A:et som b-uppsatsen belönades med istället. Det är ju dock inte så kul att göra ett sämre resultat än sist, men man kan ju inte få allt.

Jag har jobbat natt lördag och söndag. Det var en ny upplevelse kan jag säga. Den tillförde mig nog inte så mycket mer än dåligt mående så jag hade nog klarat mig rätt bra utan att uppleva detta. Men men sånt är livet. Jag biter ihop. Till hösten önskar jag mig ett "riktigt" jobb. Jag vill jobba dagtiiid. Hur jävla svårt kan det vara?

Dante är frisk. Jag är trött. Solen lyser med sin frånvaro. Uppsatsen går segt och jag borde egentligen inte jobba mer innan den är klar men jag måste ju bli klar med introt nångång så jag kan jobba på riktigt sen. Lägenheten ser ut som skit och jag borde städa. Men jag borde plugga också. Jag är så godissugen så jag håller på att avlida men vi har inget gott hemma. Jag tror jag ska gå och ta tag i mitt liv nu.

Han har dragit på sig en sprucken och inflamerad analsäck. Den vart tömd och rengjord hos veterinären och han fick antibiotika och smärtstillande utskrivet. Men han verkar ha ont ändå. Han har legat under soffan flera timmar nu. Skakar och har blank, tom blick. Stackars lille vän. Det gör så ont att se och jag kan inget göra. Och då är han ändå "bara" (inte bara såklart men ni fattar) en hund. Hur klarar man av sånt här när det gäller ens barn utan att hjärtat går i tusen bitar?

Intro idag. Gick rätt bra faktiskt. Kör två dagar nästa vecka också, varav en kväll. Ska även klämma in en handledarträff, massa uppsatsplugg och en eller två nätter i Hudik hos Emma. Hon ska vara barnvakt åt sin systerson så jag rycker in och hjälper till lite, inte mig emot!

Blir förmodligen så att jag även måste klämma in ett veterinärbesök med Dante den kommande veckan. Han har nån böld/knöl vid analen som jag misstänker kan vara en svälld analsäck som behöver tömmas (varsågod för informationen). Har försökt lite själv efter en del googlande men jag lyckas inte. Kan ju även vara nåt annat. Hoppas på att det är ofarligt och lättåtgärdat iallafall. Kosta lär det dock göra hur som helst, inte kul men inget att göra åt! Han ska ju inte behöva gå med en böld i baken heller stackarn.

Äntligen helg. Jag ska dock jobba, eller gå ett intropass på söndag. Jag har fullt upp med både c-uppsats och intro nu. Men snart är skolan ett avslutat kapitel. Nu ska jag bara försöka hitta mig ett jobb med enbart vardagar och dagtider. 

Finaste, bästa, underbarste, mest fantastiska lilla Dante fyller 5 år idag. Snart har han bott hos oss lika länge och ett liv utan honom finns inte.

...niger och säger att nu är det vår!