Dante är hos veterinären nu. Kl 14 får jag hämta honom om dom inte ringer tidigare och säger att han är klar. Dom hade bestämt sig för att söva honom för att undvika att han rör på huvudet när dom tar bort knölen, den sitter ju så nära ögat. Kommer väl vara en groggy liten hund jag får med mig hem sen. Han hatar att vara hos veterinären skakar och ser ångestfylld ut. Usch, det var inge kul att lämna honom. Han fick iallafall åka i djursjuksköterskans famn istället för att behöva gå i den läskiga korridoren.

Det är sjukt vad van man blir vid hur saker och ting brukar vara. Jag hör och ser Dante hela tiden fast han inte är här. Ser honom i ögonvrån och hör hur han sitter i sin säng bredvid mig och kliar sig. Men det gör han ju inte...